Jag har en dålig vana (jag har många, men detta är EN av dem)..  Att när jag hör brandbilen eller ambulansen så MÅSTE jag ringa barnens pappa om barnen är där. Och svarar han inte får jag smått panik. Har nästan alltid varit så, ända sedan jag träffade honom. De gångerna jag var höggravid så ringde jag honom varenda gång jag hörde nått och kollade var han var, svarade han inte kunde jag storgråta av oro när han kom hem. Fånigt, jag vet... Men det är så jag är.

Har en del som tycker att det är konstigt att jag ringer till mina barn minst en gång om dagen när de är borta hos sin pappa. Jag tycker att det är en helt naturlig sak, jag är deras mamma, jag VILL veta va de gör och hur de mår, JÄMT! Jag är nervös jämt och ständigt när de cyklar, klättrar klätterställningar, går på parkeringar, trottoarer, badar.. Just när de gör de sakerna oroar jag mig allra mest, är man hönsmamma då? Önskar jag vågade låta dem göra mycket mer, för jag märker att jag ofta smittar över min oro på de små..

Jaja, mycket svammel nu:) Har nyss varit på Kingen och tagit en öl, jag Marie och Emilia (emilia drack såklart cola)
Ska strax krypa ner och sova eftersom vi ska fara snuskigt tidigt till Falun imorrn..

Önska oss lycka till!

Pöss