Jo, min teori om att man faktiskt inte får må FÖR bra, stämmer ju...  Haft en kanonhelg, förutom att som sagt jag och M haft det väntade samtalet.. Ni vet, ett sånt samtal man har om hur man ska gå vidare med allt efter en hel massa dejtande på rätt seriös nivå i ett halvårs tid. Å kom fram till att det inte kommer bli något mer alls. Varför det blev just så, tänker jag inte gå in på här... Men när jag är ledsen, måste jag göra saker hela tiden. Jag KAN INTE SITTA HEMMA! Jag försöker liksom att glömma så fort som möjligt.. Kommer det att gå? Känns som om hela jag kommer att gå sönder...
Helgens stora fest som förväntades bli igår, slutade med att jag somnade med magont i Maries soffa. Har sedan sprungit upp och spytt och haft mig från och till hela natten, om det beror på för mycket rom eller om det är den där förbannade klumpen i magen över M som gjort det, låter jag vara osagt,..

Att dessutom min absolut kärste ägodel, telefonen, krånglat i över en veckas tid och att den idag valde att gå ifrån mig helt, gör ju inte saken bättre...

Och att jag är så pass pank att jag inte ens har råd att köpa en liter mjölk...

Livet är underbart!


Å jag, jag kommer förbli singel i resten av mitt liv...

Karlar är nog inte min grej...  eller rättare sagt, jag verkar inte vara karlars grej..

Nått fel gör jag ju..