Jag vet så väl att det känns extra hårt dessa veckor, då jag är alldeles ensam här hemma. Inte några vilda töser som springer runt och härjar, kommer hem efter jobbet till en alldeles tom och tyst lägenhet. Jag vet så väl att jag dessa kvällar längtar långt bort, men sista tiden börjar bli outhärdlig. Jag vill inte längre vara här!! Ska man verkligen behöva vara ifrån nån man älskar så här mycket?? Det tär.. Sista tiden har det bara blivit mer och mer jobbigt. Jag vill inget hellre än att vara Honom nära!! När jag är med honom mår jag ju så jäkla bra! GAH!

Istället för att längta och hoppas att det inte dröjer allt för lång tid tills vi ses igen, så ska jag ta mig ett varmt bad och krypa i myskläder, tända ljus och lyssna på musik. Är nöjd över att nästan helt vara klar med julklapparna och kollar på nätet efter halsband. Något litet, på tunn kedja... Som typ mitt tunisien-halsband (mammmaaaaa, hoppas du fattar va jag menar, att jag vill ha det i julklapp!!!!!)

Min hy som dessutom varit hur bra som helst sedan några månader tillbaka, har gjort sig påmind återigen. Varför? Inte ätit mycket fel mat och inte druckit allt för mycket alkohol, men ändå ser jag ut som en hormonproppad fjortonåring. Hur skoj som helst! NÄ!


Snälla någon, ta mig härifrån!!!!