Semestern från bloggen blev inte så långvarig:) Men tröttheten börjar göra sig påmind, jag har packat ner det sista, maten jag ska ta med imorgon är klar och jag sitter och lyssnar på musik och borde bara gå och sova istället för att fundera på saker jag inte alls borde fundera över. Sånt jag lovat mig själv att gömma undan långt borta, men som sagt vill krypa fram när jag känner mig som minst..
Jag mår så förbannat bra och borde gå en kurs i att blicka frammåt istället för bakåt. Borde låta bli att gräva fram känslan som funnits där förut, men som inte längre ska existera.

Hur ska jag göra för att sluta att oroa mig för småsaker? Jag vet att jag blivit så mycket bättre på det, men jag vill bli mästare på det! Jag har inget att oroa mig över försöker jag intala mig själv! Så är det ju.
Är det för att jag vet hur ont kärlek kan göra som jag fortfarande är rädd?

Jag älskar och jag är älskad, det ska väl betyda lycka? Och inte oro?

Det är just sånna här kvällar när jag är trött och osäker och liten som jag behöver somna på hans bröst. Men istället ska jag krypa ner ensam i en alldeles för stor säng. Inte de små hemma, bara jag i en lägenhet som känns allt för stor för tillfället.
Närhet är för allt långt borta, någonstans där inte ens det finns mottagning på telefonen. Då är det illa.

Jag mår så bra, men är så trött. Och jag saknar och längtar...
Nu ska jag somna, vakna igen imorgon för att jobba en sista dag detta år och sedan ska strunta helt i att blicka bakåt, ska se till att 2010 ska bli ett av de bästa åren och bara se frammåt.