Nersläckt, mörkt, tyst... Jag tycker inte om tystnad speciellt mycket, det känns så olyckligt på något sätt. Något ljud vill jag ha, ett litet tecken på att man inte sitter här och är ensam ute i världen. Spelar inte så stor roll om det är en envis fågel utanför fönstret eller grannens steg i trappan, men något ljud vill jag höra.
Däremot gillar jag mörker, har tidigare varit ganska mörkrädd, speciellt den tiden jag bodde i huset, det var lite väl stort och saknade känslan av trygghet, jag saknade känslan av att det var MITT hus när jag bodde där. Och dessutom var jag riktigt mörkrädd de första månaderna i mardrömslägenheten jag bodde i direkt efter huset, men nu gör mörkret mig lugn. Jag vill när jag sover ha mörkt, stängd dörr. Det är då jag sover som tryggast, har jag lampan tänd känns allt direkt mycket mer större och verkligare...

Så nu tänker jag borsta tänder, ta av kläder och krypa ner i min säng. Ha sovrumsdörren stäng och alla lampor släckta och sedan ska jag sova. För det är precis det jag är i stort behov av nu. Är helt slut som människa, sova i hundra år skulle inte alls vara fel...

Väck mig i sommar!