Vaknade innan klockan ringde, 05,47 för att vara ganska exakt... Låg kvar i sängen och kände efter "orkar jag med mig själv idag?" Hmm, jag tror det va?! Ska försöka iallafall få fram det där toppenhumöret som faktiskt finns där inne någonstans gömt...  Tänka fina tankar, för fina tankar gör en vacker!

Kan det vara mörkret ute som gör det? Kan det vara saknaden efter sommar? Eller kan det kanske vara något helt annat?

Äh, va faan! Säg åt mig att jag ska rycka upp mig!

Smakar på orden min kusin brukar säga där på morgonen när vi möts vid våra skrivbord (det är hon som dras med mig hela dagarna då vi sitter cirka 2 meter ifrån varandra):

  "I DAG ÄR VÄRLDENS BÄSTA DAG"


Jajjamen, så är det!