sådär fånigt gråtig... känner mig ensammast i hela världen, har plågat mig själv ikväll med saker jag absolut inte ska utsätta mig för,,,  mår bara ruskigt dåligt av det!  Det knyter sig i magen när jag tänker på det!  Hur faan kan man va så dum att man utsätter sig för sånt som man mår piss av?
Jag blir anti allt, känner att det liksom bara är att lägga ner allt på en gång! HUr stor är chansen att det faktiskt blir nått? Det är ju NU jag behöver ha nån som faktiskt visar att det är MIG han vill ha, NU!! Inte om 1 månad! Att vara ruskigt nykär och inte kunna ses?! Hur bra går det?  Det är vid såna här tillfällen jag bara skulle kunna säga åt honom att vi bara struntar i allt, bara försöker att glömma....  Jag är i all denna lyckoruskänsla helt jäkla säker på att bli sårad! Jag bara VET det! Har alltid alltid blivit det, så varför inte denna gång?

Äh, måste lägga mig i soffan o mysa med kuddarna lite och vänta på att jag blir trött...

hejhej