jag känner mig ganska ledsen, fast att jag nog inte har någon anledning...  Känner mig totalt slut!! Har tre barn liggandes i soffan, mysigt!!  Flickornas storasyster ska sova här, ska bli riktigt skoj!
Men känner just nu för att låsa in mig i badrummet, släcka lampan och tända levande ljus och tappa upp ett varmt bad och bara blunda, men tiden finns liksom inte där!!! Jag satt igår kväll länge på golvet, i mörkret och bara lyssnade på musik och grät krokodiltårar återigen.. Inte för att jag var speciellt ledsen, bara för att det behövdes!! Måste vara något fel när man blivit så jäkla känslig??  Känslorna liksom bara bubblar i mig, så fruktansvärt känslig!!! Gråter för ingenting! Hör jag en bra låt, gråter jag.. Vet inte vad som händer med mig?? 
Jag är i stort behov av kärlek!! På riktigt!!!  Jag behöver känna mig älskad!!!  Jag är SÅ trött på singellivet, men ändå livrädd att kliva in i ett förhållande... jag vet ju hur karlar är!!  Det finns ingen som kan behandla mig så som jag vill bli behandlad...  jag har själv sett hur karlar är!! Både gifta karlar, småbarnspappor och andra som haft förhållanden stöter ute på krogen... svin är vad de är!!! Å vad gör jag??  Faller för de största svinen av dem alla!!  Som vanligt!
Blir så trött på mig själv.....