Det skulle ju kunna vara värre, inte sant??! Det hade ju kunnat vara, typ tisdag! Å tisdagar är alltid värre än måndagar, så är det!
Sovit tungt inatt, vaknade till en gång och var hundra på att det var en karl som höll om mig (måste drömt nått) men det var bara Isabelle som slängt sitt ben över mig... *suck*
Jag är i lite behov av närhet känner jag, lite konstigt att man aldrig vänjer sig av med sånt?! Någon gång måste ju hjärnan fatta att den ska tycka att det är OMYSIGT att få närhet...  Eller? Eftersom att man får det så pass sällan:(

Men jag ska inte sitta här och gnälla, jag ska väcka småsessor och ta dem till dagis..  sedan jobb!

hejhej