Har spenderat dagen på Junibacken i stockholm... Å har under fler timmar beundrat mina döttrar, de är helt jäkla underbara!!! Jag tror jag har världens finaste barn!!! (fast det tycker nog alla mammor att de har, såklart)
Men jag har riktigt studerat dem idag, under teatern och sångstunderna, det har riktigt glittrat i deras ögon, de har kiknat av skratt, busat och bara haft en underbar dag! Det går verkligen inte på rikigt att förklara en sån kärlek om jag känner för mina barn...  Ni som är mammor, ni förstår...  Ni om någon gång kommer bli mammor, har verkligen något stort att se fram emot! Jag skulle kunna flytta berg för mina döttrar! De är absolut mitt allt!
Har haft diskussioner med min syster om detta en sen natt i norrköping, att jag är livrädd att något ska hända mina barn. På riktigt! Jag har verkligen aldrig varit med om något riktigt hemskt, så det känns som om det snart måste vara min tur. Det är en riktigt jobbig känsla...
Kan inte ens föreställa mig hur min pappa kan ha mått efter att min syster Malin dog, så jäkla tragiskt! Ryser i hela kroppen när jag tänker på det...  Det finns fortfarande kort uppe på henne, vi pratar om henne ibland, besöker graven, men inte så mycket mer... Det är hemskt, och orättvist!! Å jag är LIVRÄDD att något hemskt ska hända mina barn!! Eller någon annan som betyder mycket för mig...
Jag vet inte riktigt hur jag skulle reagera, och vill nog inte veta!

Hmm, jobbiga tankar efter att haft en helt underbar dag och kväll...
 

Jag hoppas verkligen att alla ni som betyder något för mig vet om det...  Ni är allt, å lite till!!

Puss på er!!

//  Sentimental Frida  :)

haha, fånig jag är va??!!  Men lite allvarlig får man vara efter att druckigt lite vin å sånt...:)

pöös!