idag har jag inte haft lika ont, å svullnaden har lagt ner sig,,,  så nu känner jag mig fullt inte lika ful:) Haft ruskigt tråkigt hemma idag, bytt gardiner, bäddat rent i sängen, tvättat...  så nu har jag fint hemma ett tag till iallafall...
Har nyss provat kläder inför fredagen, blev så osäker på min klänning, men så fort jag fick på mig den blev jag nöjd igen... FAAAN va härligt det ska bli att få bo på hotell, ser nästan mest fram emot hotellfrukosten:P Å dessutom shopping dagen efter!!!
Fick blommor idag, det piggade upp lite...  men ändå känns det så fel!! Blir irriterad på vissa peroner, trots att de bara vill väl! Jag känner mig typ....  äcklad? Å känner mig elak, men kan inte råför det! Jag har så svårt att förstå vad det är hos en person som får mig intresserad!!  Vad är det som gör att man typ bli kär i en och blir äcklad av en annan???   Trots att man vet innerst inne att den man känner något för inte är något man borde lägga ner energi på???  Istället så blir man anti dem som verkligen kämpar för ens uppmärksamhet, känner mig irriterad på minsta grej de säger eller gör, trots att det är snälla saker de säger och snälla saker de gör...  Hur är man funtad egentligen???
Min hjärna kanske är felprogrammerad?? Man tänker ju konstiga saker ibland?? Som tillexempel om jag ser nån gå med en hund på trottoaren, å det åker förbi en lastbil...  jag SER inne i huvudet hur hunden springer ut i vägen och blir påkörd å det blir blodbad på hela vägen... VARJE gång jag ser en hund nära vägen, får jag de synerna...
Det är sånt jag kan tänka om barnen, speciellt det där med att bli påkörd... Jag är verkligen harig på parkeringar å sånt när barnen är med, å jag har nog smittat av mig lite på dem, för att de är lika rädda de...

Kanske är dumt att föra över vissa rädslor på barnen, som getingar, småkryp o sånt... jag blir HYSTERISK när det gäller sånt, å det är väl självklart att flickorna blir livrädda om de ser sin mamma bli rädd...  Jag kanske skulle behöva gå en kurs i barnuppfostran?? Äh, jag har lärt mina barn att tycka om kramar, närhet, mys, mat o att man ska säga att man älskar varandra...  Tycker det är det finaste som finns när Emilia kramar o säger "Jag älskar dig"   eller när Isabelle, som knappt pratar (eller hon pratar, men vad hon säger är en helt annan sak) kramas o säger "I love you"   ÅÅÅÅÅÅÅ  va jag saknar dem!!! Ska köpa röda julklänningar till dem i helgen, svarta lackskor, å vita strumpbyxor... Å så ska de ha flätor med röda sidenband. Precis så drömmde jag om att mina döttrar skulle se ut innan jag fick barn...
Nu drömmer jag istället om en liten pojke, en bebispojke....  Men det lär man få drömma om i all evighet:)  Måste lägga bort tankar om bebisar o svenssonliv, å sluta drömma o börja leva det liv som jag har nu istället....

Äsch, nu ska jag dra ur telefonjacket och lägga mig i soffan.....  :)