Bara jävligt dämpad... Hade en sån där dryg kväll igår, berodde antagligen på att jag var ruskigt trött... Å har stökigt, å trötta barn... så då kom det där smygande igen, det där sentimentala.. Det är ju sånt jag mest av allt vill slippa, men jag kände mig så förbannat ensam... Somnade i soffan med Emilia, vi låg och kollade på nobellmiddagen och pratade om mat, hon höll mig i handen och sa "Mamma, jag är INTE trött" och 2 minuter senare snarkade vi båda i soffan.... Det var när jag vaknade upp där, som allt kändes piss...  jag var sur o irriterad, å är nog det idag med. om inte värre idag!!  Eller, igår var jag sentimental, idag är jag bara mest arg! JÄTTEarg på mig själv! Jag fattar inte hur jag kan tillåta mig själv att gå o bli kär i helt jäkla fel person??? Nån som verkar vara helt känslokall!! Jag säger nej till att träffa karlar som verkligen kämpar om min uppmärksamhet pga att jag är kär! Hur sjukt är inte det?? När man liksom VET att det aldrig kommer bli nått med honom, jag kanske missar han med stort H bara för att jag går runt och har kärat ner mig!!! ÅÅÅÅÅ, jag blir så förbannat ARG! Jag lovade mig igår kväll att försöka sluta bry mig alls, bli känslokall... Men jag kan ju inte! Men jag ska försöka iallafall....

Idag kommer nog min korsett jag köpt, sjukt porrig va den...  men den kommer säkert inte va speciellt porrig på mig:(  Nä, frånochmed nu ska jag fixa att gå ner massa kilon, skaffa mig ett liv (utan att va kär) och sluta vara bitter!

Japp, så är det!