Jag har skrivit inlägg och raderat dem, gång på gång, vecka efter vecka.
Jag har valt att inte publicera dem då det bara varit rent pladder, massa gnäll, massa tankar, negativa tankar. Så nu gör vi ett nytt försök.
Sommaren 2014 är snart över, vi är inne på mitten av augusti. Sommaren som varit extremt varm har bara bestått av jobbiga tankar och en hel del tårar här hemma. Jag har inte mått nå vidare, mitt självförtroende är kört rejält i botten och jag har känt mig värdelös, orkeslös, bortglömd och ensam. Men nu går vi in på höst och jag tänker ta tag i mig själv, tänka positivt och försöka orka.
Körkortet har tagit enormt mycket energi. Jag kuggade på både teorin och körningen och jag har känt mig så fruktansvärt dålig. Har tagit paus från det ett tag och får se när jag orkar igen.
Varenda liten sparad krona har gått till körlektioner och mitt i allt det så fick vi lov att byta panna i huset. Man skulle varit miljonär?!
Men nu är skolan igång för fullt, plugg på 100% och dessutom har jag haft turen att få jobba extra ganska mycket på ett demensboende. Ska dessutom hinna med att vara mamma, ta hand om hemmet och vara fru. Det sistnämnda har hamnat långt ner och hela min kropp och själ skriker efter min man.
Tiden finns inte, å när vi väl pratar så är det bara massa tråkigheter som kommer upp. Vi är trötta, vi behöver vila, men tiden finns som sagt inte.
Hade tänkt att detta skulle bli ett positivt inlägg, men ni hör ju? Haha,..
Ska dammsuga av och sedan fortsätta med min psykiatri.
Skriver snart igen, om det är nån som fortfarande läser?
Kram