Hemma efter en lång dag, mina härliga småtöser ligger här i sängen och ser barnteve och vi myser. Jag känner mig sådär riktigt tacksam för all kärlek jag får, av mina barn och av Marcus. Hur Marcus är mot mig går inte att beskriva, han får mitt hjärta att svämma över. Han är helt jäkla underbar! Vi har sista tiden pratat massor om framtiden, å det får mig att känna mig ännu mer tacksam. Fasen va jag älskar honom!!!

Sovit dåligt inatt,vaknat mååånga gånger och vaknade före fem och messade med Marcus lite innan jag somnade om och vaknade när klockan var nästan halv sju. Stressigt!
Vägde mig iallafall imorse, för andra gången. -3,2 kilo på dag 14. Jag känner mig lite besviken, mått så pass dåligt för fjuttiga 3,2 kilon. Är det verkligen värt att kämpa på??
Mitt mål nu är att jag när jag fyller 29 ska ha gått ner så jag är på 60-kilos sidan. Om jag orkar fortsätta... Verkar just nu tveksamt.

Men nu ska jag kramas med flickorna och vänta in Biggest looser sverige. Kanske man kan få lite inspiration?

Hejhej