Spelar ingen roll alls hur mycket jag blundar, hur mycket jag försöker skapa, det går bara inte! Men på något sätt är jag nöjd med min vardag just nu.
Det är jag och mina döttrar mot hela världen! Ingen annan jag behöver bry mig om...
Jag skrattar åt mina egna skämt, ser mina egna favoritprogram på teven, äter vad jag vill...
Vi lever i vår egna lilla vardag, som jag för första gången verkligen känner att "JAA, det är såhär vi ska ha det!!"
Brustna hjärtan är ett minne blott, varför fälla tårar för något som kallas kärlek???
Jag tror inte på kärlek längre, jag tror inte på riktigt att det finns någon som kan behandla mig så som jag vill bli behandlad.
Men vet ni? SKIT samma, jag bryr mig inte!
Ensam är starkast!
Jag, Emilia, Isabelle och Elvis lever i vår lilla bubbla här i vårt lilla paradis.
Å det är så det kommer förbli...

Nunnan Frida har talat..

tack och hej