Varje gång flickorna far till Avesta till sin farmor och pappa, får jag en konstig känsla i kroppen.
De sover ju borta ofta, men det blir annat när de far dit.
Jag får liksom dåligt samvete över att inte träffa dem på över en vecka, känner mig som en dålig mamma! Fast jag VET att de verkligen vill vara i Avesta, de mår ju inte dåligt där.
Men jag får liten klump i magen....

Men ska försöka känna mig lite mindre stressad istället, jag har haft lite sådär med hur jag mår sista veckorna pga att jag inte räcker till. Att vara mamma, plastmamma, fru och ta hand om hem har varit tufft sista veckorna. Hur jag än gjort, så räcker inte tiden till.

Så, nu ska jag istället för att gå och deppa över flickorna försöka njuta.
Tagit på myskläder, lyssnar på Sofia Karlsson och ser på när tre av barnen blåser såpbubblor.
Är galet kramig, vill ha hem Marcus och krama sönder honom. Krypa in under skinnet på honom och bo där till jag känner mig stark igen!

Puss på er