Vissa saker är bara meningen att de ska hända, redan förbestämt, någon där uppe har en plan och det känns som om hans plan för mig börjar tas vid. Alla pusselbitar börjar falla på plats, jag börjar äntligen kunna känna ett lugn. Jag börjar sakta men säkert känna ren lycka, utan några som helst tvivel.

Jag har tvivlat på allt, tusentals gånger. Tvivlat på mig och Marcus, då han har sitt där och jag mitt här. Vi har våda barn och båda jobb och jag tvivlade länge på om det verkligen fanns en framtid för oss, men vad är det man säger? Kärlek övervinner allt... Å nu är det vi, nu och föralltid.
Jag tvivlade länge på ett gemensamt barn. Det kom oväntat, plötsligt och min vardag ruckades helt. Men vi valde att satsa, vi valde att bygga upp en familj. Och det har växt fram till något helt fantastiskt. En liten kommer snart att komma till oss och då kommer den ha 4 syskon och en mamma och pappa som är beredda att ge all kärlek som finns att ge.

Jag är lycklig, förväntansfull, glad, förälskad, kär, tacksam..

1+1 ska bli 7


<3