jao, ska väl försöka mig på att skriva om min förlossning. Vet faktiskt inte om det finns så mycket intressant att berätta, men jag skriver ändå:)

På fredagen vaknade jag och ville föda barn, ni som läser min blogg vet att jag skrev om fullmånen och att jag hört att den påverkar gravida kvinnor. Kände inget speciellt alls på dagen, grejade på som vanligt och så kom Marcus hem och vi passade på och mysa lite sådär en snabbis. Jag sade till honom att jag var öm på ett konstigt vis, men sedan tänkte vi inte så mycket mer på det. Prick klockan 15.00 fick jag min första värk. Det var ingen tvekan, denna gång var det ingen förvärk eller molvärk, det var en riktig en. Jag vågade inget hoppas, så grejjade vidare, men nejdå, de fortsatte att komma typ var tjugonde minut. Jag ignorerade och satte igång och baka chokladbollar med barnen, efter en stund vågade jag mig på att tala om för Marcus att det faktiskt nog kan vara så att det närmar sig en förlossning..

Iallafall så fortsattde värkarna, oregelbundet. Jag gjorde kött och klyftpotatis och god sås och grejjade, allt för att skingra tankarna. Sedan nattade vi barnen och Marcus ringde och förberedde sin mamma att hon nog skulle få komma och ta hand om barnen om vi skulle åka till förlossningen.
Sedan bäddade vi upp och lade oss ganska tidigt och slog på en film och jag fick ONT! Värkarna kom var tionde minut till att börja med och fortsatte så, fy satan va jag avskyr värkar. Var upp på natten på toa och märkte då att slemproppen gått och att jag blödde lite, men gick och lade mig och värkarna fortsatte.

Strax före klockan sex på morgonen kom de med cirka 5-6 minuters intervall. Jag fick ännu mer ont och vi bestämde oss för att åka in. Försökte äta lite frukost, men gick inge vidare, så pussade barn hejdå och packade in oss i bilen och jag andades igenom varje värk. Jag var toknervös över att komma till förlossningen och ej vara öppen alls, eftersom det var så med Emilia och det slutade då med kejsarsnitt eftersom det aldrig hände något.

Vid åtta kom vi till förlossningen, jag fick lägga mig och få ctg inkopplat och de såg fint ut sade det. Så skulle de undersöka mig och då hade jag öppnat mig 1,5 cm!!!!! jag blev så fruktansvärt besviken och ledsen. så mycket smärta för INGENTING!
Vi bestämde oss för att åka ut och äta nått och gå lite för att se mer om det hände nått. Sagt och gjort, vi for...


Där får jag sluta, för nu vaknar Ingo :)

Återkommer!