just idag saknar jag att bo granne med mamma, saknar att bo 2 minuter från H&M, Lindex, skoaffärer, saknar att bo 2 minuter från en latte och nå gott fika, saknar att gå ner på coop, ica eller hemköp och veta att man alltid träffar NÅN man känner igen, saknar att äta lunch med kollegor och ha en vanlig konversation med VUXNA människor, saknar att fixa till mig med smink och borsta håret. Saknar saknar saknar.

Men som sagt så visste jag att jag skulle känna såhär ibland, jag känner mig ensammast i världen ganska ofta nu, eftersom jag knappt känner folk alls. Men det blir bättre va?? Försöker peppa mig själv till det iallafall.

Å kanske jag snart även hinner umgås med min karl? De få minuter vi får tillsammans utan att någon av barnen är vakna, så slocknar oftast jag på 2 sekunder, om inte ens 1 sekund.
Saknar såklart att vara naken med honom, har nu gått så lång tid att jag nog inte ens minns hur det är...
Romantik, vad är det? Att han pussar mig hejdå varje morgon innan jobb? Att  han ofta ligger och stryker mig på ryggen på nätterna när jag sitter och ammar? Att han vet precis vilket slags pålägg han ska köpa för att jag ska bli nöjd?

Våra helger då vi alltid lagade god mat länge, lyssnade på musik, drack vin och hånglade i köket har bytts ut till att turas om vem som ska röra i grytan och vem som ska byta blöja.
Mitt hemmagjorda potatismos har bytts ut mot pulvermos, långkoken mot snabbmakaroner eller Willys fiskpinnar för 9,90:-
Jag rullar för fasen inte ens mina egna köttbullar längre!!

Peppa mig och säg att det blir bättre?!