Sitter och ser på när småtjejerna dansar. Utklädda och sjunger för full hals. Mina underbara, underbara döttrar. Å har precis pratat med Marcus och blir lycklig av bara tanken på honom. Känner en enorm enorm lycka just nu! En såndär pass lycka, att det är dags att gråta tror jag. Äntligen får jag känna av ren jäkla kärlek, utan några som helst frågetecken, tvivel eller oro. Bara ren kärlek. Jag kan ärligt säga att ingen människa har fått mig att må så bra förut. Och jag är riktigt tacksam.

Men mitt i denna lycka iallafall, så fortsätter vardagen som vanligt. Emilia har varit loj hela helgen, men ingen feber, bara snorigt, så nu hoppas jag på pigga krya barn. Vi har ätit stek hos mamma och pappa och äppelkaka till efterrätt. Jag har berättat om mina planer, å jag tror att folk äntligen börjar förstå... Jag hoppas så iallafall.

Hemma hos mamma och pappa blev jag inspirerad av att tapetsera, de har gjort om sitt vardagsrum i helgen och det blev SÅÅ fint. Jag vill också! Kanske skulle våga sig på Marcus vardagsrum i helgen:P  Hans övervåning som blev klart (förutom golvet då) stortrivs jag på. Å halva rummet nere är också målat, vitt är tjuusigt:)

Men nu ska jag tvätta håret på lillfisan och sedan natta dem. Imorgon är det måndag!

Pöss på er