En dotter som så duktigt satt i mitt knä, såg fascinerat på när sjuksköterskan tog rör med blod ur hennes arm. Samma sjuksköterska som tog prover då hon var så sjuk, så sjuk. Då hon också satt i mitt knä, men bara hängde, ögonen började rulla i hennes huvud och hon började kräkas. USCH va det var otäckt!

Men som tur är, så var det provtagning idag för att se om Isa kanske kanske slipper sin medicin som de påsått hon alltid kommer få äta. Hon mår bra och läkaren vi talades vid med sist, tror att värdena inte kommer bli annorlunda om vi slutar med medicinen. Så håller tummarna! :)

Dessutom har hon fått en knöl i handen, som ska smörjas och göras ren nu några dagar, så vi hoppas att vi slipper skära bort den. en vecka har vi på oss sade farbror doktorn (som förövrigt var en tjej som inte kan varit mycket äldre än mig?)  Knölar är väl inget man vill ha, det kan göra en smått nervös.
Minns någon dag efter Isa föddes, vi åkte hem inte ens ett dygn efter förlossningen och fick därför göra pku och undersökning och sånt hemma, de åkte iväg och jag böt blöja på lillskrutt och fick känna en knöl på henne. PANIK! Ringa läkaren och vi fick komma direkt, men det visade sig inte vara nått farligt.

MYCKET sjukhus prat blev det nu, drygt!

Nu sova å längta efter en massa närhet. Jag vill ha Marcus här, jag vill somna på hans bröst, där jag sover så skönt. Vill att han kliar mig sådär skönt på ryggen och jag vill att han tar på mig sådär underbart. GAAAH va jag saknar honom!

Puss och gonatt