Vaknade av ett ryck innan fem imorse, var tokarg och ledsen och blev lättad av att det inte var verklighet. Mardrömmar är jobbigt! Messade lite med Marcus fram till klockan ringde vid kvart i 6 och då kändes allt lite bättre. Fina mess får mitt hjärta att slå extraslag:)
Upp med sura barn, som var på sånt där humör att INGENTING var bra. Ut för att cykla iväg till skola/jobb och upptäcker att cykeln är stulen. ARG och besviken. Kunde de inte bara stjäla nån jäkla flashig mountainbike, som nån som har betalat massa pengar för kan få ut en ny på försäkringen?
Inte stjäla en totalt luspank tvåbarnsmorsas kära cykel, som jag har minnen från sedan jag var i fyraårsåldern då jag ständigt satt på pakethållaren när mormor styrde. Det är min mormors cykel, som nu jag använder, som jag nu tar mig till skola/jobb med, eller utflykar mig med mina barn med. Men neeejdå, Frida fick ta sins sötnötter till döttrar och gå i regnet istället. Humöret var på topp!
Och dessutom mens för andra gången på två veckor, med en mensvärk från helvetet, en finne mitt på näsan och sjuttioelvatusen räkningar i brevlådan när jag kommit hem efter jobbet.

Ja, va säger man?

Det är inte alltid som man tänkt sig!