Är tillbaka efter några dagar utan bloggande. Har två tjejer som slåss i sovrummet och det är strax läggdags. Jag känner mig som vanligt tröttare än tröttast. VARFÖR är jag så trött? Känner mig grå och trist, men antar att det är den årstiden. Jag skulle behöva fixa upp mig, få av mig mysbyxorna och få på mig rejält med smink! Men imorse när klockan ringde, valde jag att ställa om den och sova en halvtimme längre istället för att fixa till mig... Måste försöka rycka upp mig!

Har människor i min närhet som mår dåligt, riktigt dåligt. Och när vissa speciella mår så, så gör det ont även i mig. Jag vet hur fruktansvärt jäkla ont kärlek kan göra, det är därför jag antagligen tagit så illa vid mig. Att jag själv nästan kan börja gråta av tanken på hur hon mår just nu, är nog ett tecken på att hon står mig närmast av alla. Jag vet hur jag under ett par månader valde att bara stänga mig inne och inte göra något annat än att gråta, men fast det absolut inte är någon tröst just nu, så kommer det bättre tider. Men det är ju inget som man tror på just då, när man står med hjärtat utanför kroppen..
Det är helt sjukt, att något så underbart som kärlek, kan göra så förbannat ont...

Men för mig gör inte kärleken ont just nu, för mig känns allt bra, riktigt bra. Hela jag är full av känslor för honom. Han är så annorlunda mot de andra, han får mig att må bra! Skulle som vanligt kunna skriva en massa saker när det gäller M, men väljer att låta bli... så det så:)

Men nu blir det att borsta tänderna på småsessorna, få på dem nattlinne och sedan nattning..


heeejhej