Va skönt det skulle vara att kunna ta timeout från livet nångång ibland. När allt känns lite för mycket. När det är alldeles för mycket på jobbet, när barnen suktar efter extra mycket uppmärksamhet, när hemmet skriker efter städning, när plånboken gråter efter pengar eller när en extremt trött mamma bara vill bort från vardagen!

Jag vet att det är mycket gnäll nu, å jag har egentligen inget att gnälla över. Men min äldsta dotter har klivit in i någon slags värld, där mamma verkligen är den värsta som finns. Ska det verkligen vara så? Eller är det så att jag totalt misslyckats i mina försök att vara en bra mamma? När hon gråter på morgonen när hon väcks strax efter klockan sex och skriker "du bara jobbar och jobbar!!", så skär det i hjärtat. Såklart även hon vill vara ledig! Att jag helt plötsligt fått nya arbetsuppgifter som gör att min planerade semester får lida, ska väl inte behöva drabba mina barn? Är det värt det? Hon längtar efter semester, jag längtar efter semester... Hon är trött, jag är trött. När hon är trött blir hon arg, när jag är trött blir jag ledsen. När vi båda är trötta, blir det kaos. Och mitt i all denna kaos, har jag en yngre dotter, som också har en vilja av stål...

Ikväll kan man säga att det blev lite för mycket. Började ju redan imorse, med skokastning och galen Emilia. Kvällen spårade ur...

Och jag började tokgråta, som en barnunge...

Blir så jäkla trött på mig själv!!!!!!!!