Så var filmen över, och fick gråta en hel del. Filmen var sorglig, dessutom innehöll den både bröllop och bebis, sånt är jag extremt svag för, så då fick jag gråta lite extra... Hur kommer det sig att jag blir mer och mer känslig för sånt? Inte trodde jag för tio år sedan, att jag skulle bli en sån som sitter och gråter när man ser en liten bebis på teve? FÅNIGT!
Har talat med flickorna fler gånger idag, det verkligen skär i hjärtat när de gråter. Deras pappa har bestämt sig för att han nu helt plötsligt ska ha dem hela sin vecka. Eftersom att det "är bestämt" så... Att tjejerna inte vill vara där, det verkar han inte alls bry sig om. Äh, vill inte tänka på det. Blir bara så fruktansvärt ledsen. Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag kunnat leva med honom under sju års tid! Man ska gifta sig en gång i livet, å det gjorde jag med honom. Är det konstigt att man tappat tron på kärlek? Tvåsamheten är nog bara något för dem där, speciellt utvalda.. Kanske är det så att man måste få vara speciellt utvald, för att få kunna njuta av kärlek? Man kanske har fått sin dos, som man förtjänar?
Brukar få höra av mina föräldrar orden "det får du för alla dina synder" Tänk om det är så? Vill inte ens tänka tanken...
Jag är snäll av mig, för snäll ibland. MEN jag har gjort många, många saker, som är mindre bra...
ÄH! Sånt här ska man inte tänka på en söndagskväll... Jag fick iallafall två helt underbara döttrar med honom, å det är det finaste man kan få!
Ikväll längtar jag bort igen. Jag har inte gjort något galet på hela sommaren 2009! Jag gjorde massa galna, sjuka saker sommaren 2007, den sommaren var verkligen verkligen hur bra som helst. Mycket på grund av P, men inte bara. Den VAR rolig, hela jäkla sommaren.
Sommaren 2008 var ingen höjdare, men gjorde några galna saker iallafall.
Men den här sommaren då? Har jag gått och blivit TRÅKIG, TRIST? När jag på en hand kan räkna hur många gånger jag varit på krogen? Vad har hänt? Var inte många månader sedan jag lyckades skapa universum ju!
Bubbel, höga klackar och jäääättesena nätter, var är allt sånt???
Har jag gått och tappat mitt galna jag och bara blivit en trist jäkla mamma???
HJÄLP!